Varför är lördags kvällar De allra jobbigaste för??? Känner mig alltid då extremt ensam på just lördakvällar.... I bland så önskar jag att det vore lite lättare, lite närmare, men så är det ju inte....många tankar hinner rusa igenom skallen... Detta är en av anledningarna till varför jag tycker det är Oki att lägga mig kl 19 som ungarna.... Jag slipper känna detta... Jag uppskattar inte när denna känsla och dessa tankar kommer krypande... Jag hatar känslan av att känna svagheten i ensamheten.... Jag uppskattar styrkan i ensamheten , men inte detta... !
Vill bara krypa upp i din famn, din varma mysiga, trygga famn... Och bara skratta, prata eller bara få vara. För din famn är den plats jag alltid känner mig hemma i!!!! Så har det varit, ända sen den första gången jag träffade dig.... Sen den första kramen... Den där första kvällen för typ 11-12 år sedan. Gu va unga vi var...och vad mycket vi gått igenom sen dess, dels på varsitt håll, och tillsammans...

Tre ungar senare sitter jag här i mitt blåahus och saknar dig... Fan att det inte är en helg som vi skulle ha träffats... För hade det varit det, så hade jag inte känt mig det minsta ensam, jag hade varit uppkrupen i din famn, eller hållit om dig, din arm eller någe liknande :)

Gu va töntig jag är alltså!! Men jag hatar ensamma lördagskvällar !!!